I Himmelen

I himmelen, i himmelen, där herren gud själv bor,

hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor.

Där ansikte mot ansikte jag

evigt, evigt gud far se, se herren sebaot

se herren sebaot

I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren!

Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken.

Den sol som aldrig nedergar

och evigt oförmörkad star, är herren sebaot

är herren sebaot.

I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal!

Äv änglarna och helgonen vad glans i ärans sal!

Min själ skall bliva dessa lik,

av evighetens skatter rik, hos herren sebaot

hos herren sebaot.

I himmelen, i himmelen, man inga tarar ser.

Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer.

Där skänkes fröjd och härlighet

och frid och oförgänglighet av herren sebaot

av herren sebaot

I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett,

som intet öra horde än och inet öga sett,

ej njutven av ett dödligt bröst,

ej sjungen av en dödligs röst, o herre sebaot

o herre sebaot.