Augustin

”Kära barn, stanna hemma

I afton är du snäll

Redan mörkret nästan fallit på”

Snälla mamma, du vet

Vi ska träffas just i kväll

Inte ska han väl ensam då gå?

Om han får vänta

Sekunden på sin vän

Går han genast hem och kommer

Aldrig mer igen

Augustin väntar aldrig

På en flicka som är kär

Han är ung, han är kung

Han är grann och populär

Håll min hatt!

Var är skorna?

Hämta broschen i mitt skrin!

Snart så ska jag möta Augustin!

Kära mor, sitt ej uppe

Och vänta är du snäll

Snart så ska jag fylla 22

Det ska inte bli sent

Som det blev i förrgår kväll

Åh, nu måste jag skynda mig på

Springer jag fort

Ska jag hinna så precis

Aj, där gick en maska

Och just nu naturligtvis

Augustin väntar aldrig

På en flicka som är kär

Han är ung, han är kung

Han är grann och populär

Ska han nu kanske hinna

Bort och vissla hos Kristin?

Eller väntar du mig, Augustin?

Med förvåning och oro

Han står i månens sken

Vad är nu det här för nonchalans?

Aldrig har han tänkt krusa

En jänta som är sen

Nej, då fick väl nån annan en chans

Men så är livet

Att det man inte får

Just är det som man vill ha

Om ni mig rätt förstår

Augustin, han fick vänta

Tills han själv blev lika kär

Fastän ung, fastän kung

Fastän grann och populär

Ja, så går det för den som blir

För plötsligt maskulin

Och det glömmer aldrig Augustin

Och det glömmer aldrig Augustin