Strövtåg i hembygden

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön

Det är ljus över stränder och näs

Och omkring mig står den härliga skogen så grön

Bakom ängarnas gungande gräs

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord

Står min hembygd och hälsar mig glad

Var mig hälsad! – Men var är min faders gård

Det är tomt bakom lönnarnas rad

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt

Där den låg, ligger berghällen bar

Men däröver går minnet med vinden så svalt

Och det minnet är allt som är kvar

Och det är som jag såg en gavel stå vit

Och ett fönster stå öppet däri

Som piano det ljöd och en munter bit

Av en visa med fin melodi

Och det är som det vore min faders röst

När han ännu var lycklig och ung

Innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst

Och hans levnad blev sorgsen och tung

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned

Invid sjön för att höra has tal

Om det gamla, som gått, medan tiden led

Om det gamla i Alsterns dal

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår

Men så svagt som det blott vore drömt:

”Det är kastat för vind sedan tjugo långa år

Det är dött och begravet och glömt

Där du kära gestalter och syner minns

Där står tomheten öde och kal

Och min eviga vaggsång är allt som finns

Av det gamla i Alsterns dal