Snövit och de sju dvärgarna

Spegel spegel på väggen där

Säg mig vem som skönast i landet är

Det fanns en gång för länge sen

En flicka så skön som en vårbris

Och hon hette Snövit

Hon levde i ett gammalt slott

Med sin styvmor som inte var snäll

Snövit var för vacker

Hon hade hår så mörkt som kol

Och hennes hud var vit

Det fanns ej nån som var så skön som hon

För Snövit var vackrast i hela sitt land

Men styvmodern var svartsjuk och hon bad en man

Att döda sin dotter men Snövit försvann

Och flydde sen till sju små dvärgars hus

Toker Butter Kloker Blyger Trötter

Glader tjooo Prosit

Hon städade hon diskade

När dvärgarna jobbade hårt

I en liten gruva

Och Snövit hon var lycklig nu

Tillsammans med dvärgarna sju

Snövit hon var vacker

Men styvmodern som klädde ut sig

Hon kom på besök

Och Snövit smakade på hennes frukt

För Snövit var blåögd och tänkte ej på

Att någon vill göra illa henne så

Hon åt utav äpplet som gumman då gav

Och strax därefter låg vår Snövit död

När dvärgarna kom hem den dagen

Fann de att Snövit var död

De grät av saknad många dar

Och satt bredvid kistan där hon låg

Men ridandes det kom en prins

Upp på en häst så vit

Han Snövit tog uti sin famn

Och kysste henne ömt

Och Snövit hon vaknade upp ur sin sömn

Och solen sken på himlen alla dvärgar sjöng

För prinsen prinsessan och sagan som blev sann

Uti ett lyckligt fjärran land