歌词
Så ofta hade han drömt
Om att besöka hennes hus igen
Att hans ande hade nött
Trapporna och golven ned till sand
Så ofta hade han önskat sig
Att åter höra henne viska
Att vinden utanför hans fönster
Fick honom att tro att hon var där
Så ofta räckte han ut en hand
Mot nån av skuggorna på väggen
Att också mörkret blev hans vän
Färglöst och stilla som det är
Så ofta hade han sagt
Att allting skulle bli som vanligt
Att också sanningen blev lögn
Så att ingen skulle veta hur det var
Så ofta att varje ord och varje skuggning
Och varje lite pust
Sakta öppnade hans själ
Så ofta att varje korn av sand
Blev en skatt i hand